Okategoriserade

Bryter tystnaden

Klockan är två på natten och jag kan inte sova. Efter att ha legat och funderat på saken i några timmar har jag bestämt mig. Idag är dagen jag berättar om vad som hände. Idag är dagen jag tar kontrollen över min rädsla.

Jag tänker inte skriva hans namn. Tanken med detta är inte att hänga ut honom. Det jag vill med detta inlägg är att hjälpa mig själv att gå vidare. Kanske att hjälpa någon som varit med om samma sak att känna sig lite mindre ensam.

För några månader sedan mötte jag min våldtäktsman i rätten. Efter en utdragen förundersökning och en lång väntan på åklagarens beslut kom den kanske tyngsta dagen i mitt liv.

Känslan när man sitter i rättssalen och berättar i minsta detalj om det värsta som hänt en inför sin advokat, några helt okända människor, och människan man fruktar mest i hela världen, är svår att förklara. Jag mådde fysiskt illa och ville inget hellre än att lämna salen när åklagaren och advokaterna ville veta varenda handling, reaktion och känsla.

En vädjan till alla som läser detta; klandra aldrig en som varit med om en våldtäkt och som väljer att inte anmäla. Jag valde att göra det av den enkla anledningen att jag vill veta att jag gjort mitt bästa för att förhindra någon annan råkar ut för samma sak – men det var inte ett lätt beslut, och det tog över ett år innan jag klarade av att ta saken till polisen. Rättsprocessen var ingen lätt upplevelse, från första polisförhöret till sista mötet med min advokat efter domslutet var det som ett tungt moln av ångest hängde över mig. Oro över hur det skulle gå i rätten, men mest av allt rädsla för motparten.

Jag har gått från att gladeligen traska hem för mig själv i mörker till att inte våga sitta i mitt låsta hem ensam om kvällarna. Jag har skadat mig själv när dödsångesten slagit till, rivit sönder huden i desperata försök att sluta återuppleva helvetet. Jag har känt mig så äcklad av min egen kropp att jag slutat ta hand om den. Lidit av sömnsvårigheter som gjort att jag tvingats söka hjälp vid akuten. Gått i terapi i tre år. Lagt mer pengar än jag vill räkna på läkarbesök, terapi och mediciner.

Jag har tvivlat på mig själv och ifrågasatt det skedda eftersom att ”sånt drabbar inte mig”. Jag är inte en sån som blir våldtagen. Sånt händer ju inte ens här.

Och han kände ju ingen skuld. Det fanns inga bevis. Och jag berättade inte genast åt en läkare eller min mamma, som jag borde ha gjort. Fan, vem som helst vet väl att man ska uppsöka vård direkt efter en våldtäkt. Men ingen berättar om chocken och förnekelsen och den där överväldigande skammen som hindrar en från att uppsöka vård, eller ens berätta för någon, eller göra någonting annat än att låtsas som att inget hänt. Ja, jag fortsatte ju till och med träffa honom ett tag. Sådär som man inte heller borde göra.

Till slut sade jag upp kontakten och träffade en ny, äkta kärlek. Det är jag obeskrivligt glad för. Och jag är så tacksam över allt stöd jag fått av människor i min närhet genom de senaste åren. Jag har fått bevisat för mig att det finns goda människor i denna värld, fastän en man kom så nära att övertyga mig om motsatsen.

Något jag lärt mig av det jag varit med om är det hur stor okunskap det råder kring våldtäkter och hur mycket skuldbeläggning och misstro offer möts av. Och, tyvärr, hur vårt samhälle och rättssystem skyddar människor som begår dessa brott. Den tragiska sanningen är att man kan våldta och skada en människa för livet och komma undan med det.

Jag vill ändå inte avråda någon från att polisanmäla det den drabbats av, för även om chansen till någon sorts rättvisa är liten i sådana här fall, så kan det vara viktigt att åtminstone försöka för att man ska kunna gå vidare.

I flera år har jag önskat att vi kunde prata mer öppet om sexuellt våld, slå hål på fördomar och myter och på så sätt lyfta skammen och skulden från offrens axlar, för det är inte där de hör hemma. Det här är, tyvärr, så mycket vanligare än jag tidigare trott. För mig har det hjälpt att prata med andra som varit med om samma sak, och jag finns här för den som känner att den behöver det samma.

DSC_7208web

Annonser

3 thoughts on “Bryter tystnaden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s